Besviken!

Jag är väldigt trött på en sak. Låt oss säga att det är fest.. Alla är bjudna, utom just jag. Visst jag har en son som jag alltid är med. Men ni kan väl åtmindstone FRÅGA mej om jag vill följa med?! Det finns faktiskt någonting som heter barnvakt! Jämt ser jag folk som skriver om att dom har varit på fest, men skitit totalt i att bjuda mej. alltså, jag har hajat grejen. Jag är er RESERV! Och först NU har jag insett det.. Ni vill inte vara med mej för att jag jämt har Dylan med mej, och inte kan göra som förut, dvs sätta mej i Kungsan med en cider och se glad ut. Herregud, alltsa! Och jämt är det liksom; Min allra bästa kompisar är; och så står det massa namn, men så har ni liksom missat mej, trots att ni själva har sagt att jag är er bästa vän.. HALLÅ?! Vad tänker ni med? Tror ni verkligen jag är dum. Dom som tar åt sej får fan göra det! För det är dom som tar åt sej som är skyldiga. Fuck off. Jag pallar inte ens bry mej. Ja, ni kommer säkert tro att jag är svartsjuk. Och låt mej tala om för er att så ÄR faktiskt fallet. För jag vill inte bli bortglömd för att jag har Dylan, han är faktiskt en del av mej. Accept it!