I will hunt you down!

Min absolut bästa vän i hel världen har placerat sej själv på en armlängds avstånd från mej. Det känns som så iaf. Hur gör man då? När jag försöker förklara, så är det som att du inte förstår vad jag menar.. Och när du säger att du ska göra "ingenting" varje dag. Blir du aldrig klar med det någon gång? Jag är inte så himla glad över den här situationen. Men det blikr väl bättre med tiden kanske? Jag saknar min bästabästa vän. men du verkar INTE bry dej..tack :(

Dylan sover middag, som vanligt vid den här tiden. Och jnag har hunnit diska och hämta upp tvätten nere i tvättstugan, som var fint ihopvikt. Tack kära granne, vem det nu var för att du inte slängde den på golv et istället.

Jag och Dylan har umgåtts med Amanda och Elin mest hela dagen. Har varit jättemysigt, och barnen verkar tycka om varandra jättemycket. Dom funkar bra ihop. Och det är jag glad för. Vi var på öppna förskolan en sväng, sen gick vi lite i Jakobsbergs centrum och strosade, sen käkade vi luunch och gick vidare till Riddarparken.

Dylan har fått dagisplats. På Aspnäs förskola. Den 1 Augusti börjar han där. Men jag ska låta honom stå kvar i kön till Gullvivan, den förskolan som är anpassad för barn med lungåkommor. Hoppas han får plats där innan han ska börja Aspnäs, för det känns lite vridet att han ska b örja där och sen efter kanske bara ett par månader börja på Gullvivan. Jaja, vi får helt enkelt se hur det blir med den saken. :)

Nu ska jag fortsätte med miktt, så får ni ha en jättebra kväll alla läsare. Funderar på att ha en tävling i bloggen om några dagar. Vad säger ni om det?