Sms och dumhuvuden!

Jag fick ett sms av en "människa" förut. Det stod; "Jag saknar dej på gymmet. Menmen.." Ja, precis, det är vad det är. Det är "menmen", för jag skiter i vilket.

Anyway.
Idag har jag fått höra att jag är dum i huvudet, och att jag försöker "spela" snäll. Tack för dej, dusomkäntmejitreochetthalvtår. Du kallar mej dum i huvudet, men ibland är DU snäll. Är det att vara eller spela snäll. Jag orkar inte. Det är jämt någonting som blir fel. Frågar jag någonting så försöker jag "tvinga". Frågar jag om vi ska ses så säger du : "sluta tjata" även om det kan har varit tre veckor sen sist jag frågade. Jag blir ledsen. VERKLIGEN!
Min bästa vän hatar mej. Det känns som det iaf. Jag har alltid kunnat lite på honom, alltid haft en axel att gråta mot hos honom. Jag har alltid funnits där för honom, han har alltid funnits där för mej. Men nu..Nej, ingenting funkar längre. Vi kan knappt säga hej till varandra utan att mörda varandra.
Men..Som vanligt så är det väl MITT fel alltihop. Ett tips: Bråka inte med mej, för allt är mitt fel. Det finns två stycken jag vill be dra åt helvete. Johanna & Amanda.


Pappa kommer och hämtar upp mej och Dylan strax. Vi ska till min syster Petra. Vi ska hämta en frys, sen ska jag hem till pappa och äta lite mat hade jag tänkt.
För det har jag itne hemma till mej själv. Egentligen skulle jag ha fått pengar i fredags, men som vanligt så "fuckar" det upp sej när det är frågan om pengar. ÅÅÅÅÅH!

Jag är inte särskilt arg, jag är bara så ledsen så jag gråter. På riktigt.Nu.FUCKYOU!


.......................................................................................